Sommarens bravader
Lite bilder på sommarens körningar.
Det började inte så bra som man kan se på filmen nedan. Efter det har det varit en, för mig i alla fall, problemfri sommar.
Det gick lite för fort samt att jag var lite okoncentrerad. Båten fastnar i frigolitbojen och kommer inte loss. Jag blev först av med ett fiskedrag innan jag blev av med 100 kr. Det kostade det att få en kille att simma ut och hämta den när det är 10 grader i vattnet.
Ytterliggare 2 filmsnuttar finns att se på youtube.
/Mikael
Det började inte så bra som man kan se på filmen nedan. Efter det har det varit en, för mig i alla fall, problemfri sommar.
Det gick lite för fort samt att jag var lite okoncentrerad. Båten fastnar i frigolitbojen och kommer inte loss. Jag blev först av med ett fiskedrag innan jag blev av med 100 kr. Det kostade det att få en kille att simma ut och hämta den när det är 10 grader i vattnet.
Ytterliggare 2 filmsnuttar finns att se på youtube.
/Mikael
Vårrus x2
Nu är våren äntligen här.
I helgen blev det en tur till Åtvidaberg för att få igång brorsan. Vi lödde fast kontakter på batteriet och bytte hans trasiga servo mot ett nytt.
Efter en stunds körning (längre än vårens första försök med Martin) så inträffade precis samma sak som tidigare. Vi tappade kontakten med båtarna. Denna gång behövde vi inte använda fiskespöt eftersom kontakten tappades när båtarna hade full gas mot stranden (där de körde upp).
Hem och fundera på vad det kunde vara. Denna gång kom vi fram till det riktiga felet. Mottagaren tål inte vatten.
På dag två provade vi med att lägga mottagaren i en ballong samt att byta ut tejpen mot silvertejp. Denna gång fungerade allt som det skulle. Däremot ville brorsan prova en lösning för att båten skulle vara lättare i fören. Han satte batteriet bakom motorn. Till en början så såg det ut att gå riktigt bra, men eftersom det var så pass stora vågor i sjön så flög båtarna en hel del. Detta var inte bra för den, nu mycket baktunga båten, vilken slog över precis som i fullskala. Vid det efterföljande räddningsarbetet så fastnade min båt över brorsans och propellern gick sönder samt att axeln (wiren) åkte ur sitt fäste i motorn. Som tur var hade vi tur med vädret i alla fall. Det blåste åt rätt håll.
Efter det körde brorsan ytterliggare 10-15 minuter.
Nu har jag satt på proppellern som satt på depronbåten. Skillnaden är 27 mot 30mm. Jag måste skaffa en ny för att kunna hålla samma fart som de andra nu när jag har en mindre.
/Mikael
I helgen blev det en tur till Åtvidaberg för att få igång brorsan. Vi lödde fast kontakter på batteriet och bytte hans trasiga servo mot ett nytt.
Efter en stunds körning (längre än vårens första försök med Martin) så inträffade precis samma sak som tidigare. Vi tappade kontakten med båtarna. Denna gång behövde vi inte använda fiskespöt eftersom kontakten tappades när båtarna hade full gas mot stranden (där de körde upp).
Hem och fundera på vad det kunde vara. Denna gång kom vi fram till det riktiga felet. Mottagaren tål inte vatten.
På dag två provade vi med att lägga mottagaren i en ballong samt att byta ut tejpen mot silvertejp. Denna gång fungerade allt som det skulle. Däremot ville brorsan prova en lösning för att båten skulle vara lättare i fören. Han satte batteriet bakom motorn. Till en början så såg det ut att gå riktigt bra, men eftersom det var så pass stora vågor i sjön så flög båtarna en hel del. Detta var inte bra för den, nu mycket baktunga båten, vilken slog över precis som i fullskala. Vid det efterföljande räddningsarbetet så fastnade min båt över brorsans och propellern gick sönder samt att axeln (wiren) åkte ur sitt fäste i motorn. Som tur var hade vi tur med vädret i alla fall. Det blåste åt rätt håll.
Efter det körde brorsan ytterliggare 10-15 minuter.
Nu har jag satt på proppellern som satt på depronbåten. Skillnaden är 27 mot 30mm. Jag måste skaffa en ny för att kunna hålla samma fart som de andra nu när jag har en mindre.
/Mikael
Premiär med drivis och fiskespön
Äntligen är premiären (äventyret) avklarad.
På darriga, nervösa ben släpptes den första båten ner i vattnet. Med klyvningen av depronbåtarna i minnet så bestämde vi oss denna säsong för att köra de första rundorna ensamma.
Eftersom båtarna var väldigt framtunga så förvandlades de till ubåtar vid de första fega gaspådragen. Vi tänke att det inte gjorde så mycket eftersom den medskickade tejpen skulle vara "vattenfast". När man sen vågade dra på så gick båten upp i plan. Det både såg och gick väldigt bra.
Vi hade nog hittat ett lite för litet områda att köra på, men det var i princip det enda ställe vi hittade där isen gått upp. Några fullgassträckor provades och rodret försökte trimmas in.
Helt plötsligt skramlade det till. Jag hade klyvt ett isflak som kommit flytande. Ett tecken på att det gick lite för fort möjligtvis.
Vid detta tillfälle var Martin klar med servobytet (orginalservot kärvade något så det blev inköp av ett nytt). Min båt plockades upp och Martin satte igång med provkörningen. Han hade lite kommunikationsproblem så vi alternerade att köra lite.
Helt plötsligt stannade en gubbe och tittade lite och gav ifrån sig en del kommentarer. Efter att han cyklat iväg började äventyret...
I en högersväng tappade jag kontakten med min båt. Den körde runt några varv innan den stannade. Helt plötsligt drev den med strömmen (rakt mot kraftverket). I detta ögonblick kändes det fortfarande ganska lugnt. Martin kunde ju hämta min båt med sin. När detta var klart så hade vi rört oss femtio meter nedströms. Problemet var nu att få upp båtarna. Eftersom det var is från strandkanten och utåt cirka tre meter så kunde vi inte nå dem. Efter att vi rekvirerat ett gäng längre pinnar/grenar/träd så lyckades vi lyfta upp dem.
Inspektionen av min båt visade att det var väldigt mycket vatten i den. Vatten hade alltså trängt in genom den "vattenfasta" tejpen (och kortslutit batteriet visade det sig senare) efter ubåtsturerna. Min båt var obrukbar för tillfället.
Martin hade inte fått göra några fullgasprov så han ville köra en stund till. Efter bara några meter så tappade även han kontakten med båten. Nu fanns det ingen chans att vi kunde åka ut med en båt och putta in honom. Båten började driva mot kraftverket. Paniken spred sig. Blixtsnabbt kom vi på idén att åka hem och hämta ett fiskespö för att få in båten. Snabbt packade vi in våra saker i bilen och gasade hemåt. Väl tillbaka så visade det sig att båten fortfarande flöt, men den fortfarande var på väg mot kraftverket. Vi snirklade oss in genom träden på väg mot strandkanten. Till slut efter ett par kast så var båten krokad och vi kunde få upp den.
Oron var nu fullständig. Hade något dyrt gått sönder?.
Senare på kvällen efter att allt torkat kunde det konstateras att batteriet förmodligen hade kortslutits. Efter laddning fungerade allt som det skulle igen.
Hemläxan till nästa gång blir att fundera ut hur vi ska kunna täta locket på ett bättre sätt. Samt att göra båten lite mindre framtung.
/Mikael
På darriga, nervösa ben släpptes den första båten ner i vattnet. Med klyvningen av depronbåtarna i minnet så bestämde vi oss denna säsong för att köra de första rundorna ensamma.
Eftersom båtarna var väldigt framtunga så förvandlades de till ubåtar vid de första fega gaspådragen. Vi tänke att det inte gjorde så mycket eftersom den medskickade tejpen skulle vara "vattenfast". När man sen vågade dra på så gick båten upp i plan. Det både såg och gick väldigt bra.
Vi hade nog hittat ett lite för litet områda att köra på, men det var i princip det enda ställe vi hittade där isen gått upp. Några fullgassträckor provades och rodret försökte trimmas in.
Helt plötsligt skramlade det till. Jag hade klyvt ett isflak som kommit flytande. Ett tecken på att det gick lite för fort möjligtvis.
Vid detta tillfälle var Martin klar med servobytet (orginalservot kärvade något så det blev inköp av ett nytt). Min båt plockades upp och Martin satte igång med provkörningen. Han hade lite kommunikationsproblem så vi alternerade att köra lite.
Helt plötsligt stannade en gubbe och tittade lite och gav ifrån sig en del kommentarer. Efter att han cyklat iväg började äventyret...
I en högersväng tappade jag kontakten med min båt. Den körde runt några varv innan den stannade. Helt plötsligt drev den med strömmen (rakt mot kraftverket). I detta ögonblick kändes det fortfarande ganska lugnt. Martin kunde ju hämta min båt med sin. När detta var klart så hade vi rört oss femtio meter nedströms. Problemet var nu att få upp båtarna. Eftersom det var is från strandkanten och utåt cirka tre meter så kunde vi inte nå dem. Efter att vi rekvirerat ett gäng längre pinnar/grenar/träd så lyckades vi lyfta upp dem.
Inspektionen av min båt visade att det var väldigt mycket vatten i den. Vatten hade alltså trängt in genom den "vattenfasta" tejpen (och kortslutit batteriet visade det sig senare) efter ubåtsturerna. Min båt var obrukbar för tillfället.
Martin hade inte fått göra några fullgasprov så han ville köra en stund till. Efter bara några meter så tappade även han kontakten med båten. Nu fanns det ingen chans att vi kunde åka ut med en båt och putta in honom. Båten började driva mot kraftverket. Paniken spred sig. Blixtsnabbt kom vi på idén att åka hem och hämta ett fiskespö för att få in båten. Snabbt packade vi in våra saker i bilen och gasade hemåt. Väl tillbaka så visade det sig att båten fortfarande flöt, men den fortfarande var på väg mot kraftverket. Vi snirklade oss in genom träden på väg mot strandkanten. Till slut efter ett par kast så var båten krokad och vi kunde få upp den.
Oron var nu fullständig. Hade något dyrt gått sönder?.
Senare på kvällen efter att allt torkat kunde det konstateras att batteriet förmodligen hade kortslutits. Efter laddning fungerade allt som det skulle igen.
Hemläxan till nästa gång blir att fundera ut hur vi ska kunna täta locket på ett bättre sätt. Samt att göra båten lite mindre framtung.
/Mikael
Delta Force Vortex 16"
Som en paus på byggandet av Slo-mo-shun så passade vi på att köpa en färdig modell (RTR).
Efter lite letande så blev det en Delta Force Vortex 16". Allt ingick färdigbyggt. Det enda vi behövde montera in själva var mottagare och batteri.
Eftersom vi även lyckats lura min bror att också köpa en, så ser vi fram emot lite riktig racing nu när säsongen börjar. Självklart har inte alla tre samma färg på båtarna.
Nedan kommer ett par bilder som jag tog när jag gjorde installationsarbete och torrprovning.
Roder med kylvattenintag.
Vi trodde att även motorn skulle vara kyld, men så var inte fallet. Motorfästet tillsammans med fartreglaget är vattenkylda.
Fler bilder kommer på de andra båtarna. Nu kliar det i körtarmen. Bara det slutar snöa så kan det bli premiär imorn.
/Mikael
Efter lite letande så blev det en Delta Force Vortex 16". Allt ingick färdigbyggt. Det enda vi behövde montera in själva var mottagare och batteri.
Eftersom vi även lyckats lura min bror att också köpa en, så ser vi fram emot lite riktig racing nu när säsongen börjar. Självklart har inte alla tre samma färg på båtarna.
Nedan kommer ett par bilder som jag tog när jag gjorde installationsarbete och torrprovning.
Roder med kylvattenintag.
Vi trodde att även motorn skulle vara kyld, men så var inte fallet. Motorfästet tillsammans med fartreglaget är vattenkylda.
Fler bilder kommer på de andra båtarna. Nu kliar det i körtarmen. Bara det slutar snöa så kan det bli premiär imorn.
/Mikael
